期刊名称:Lan Harremanak. Revista de Relaciones Laborales
印刷版ISSN:1575-7048
电子版ISSN:2444-5819
出版年度:2008
卷号:0
期号:19
语种:Spanish
出版社:Lan Harremanak. Revista de Relaciones Laborales
摘要:La actividad de Repsol YPF ha generado graves impactos sociales y ambientales en Bolivia. Existen cientos de denuncias en los últimos quince años. Frente a ello, la empresa ha adoptado un discurso de Responsabilidad Social Corporativa, publicitado en televisión y bendecido por auditoras internacionales con la calificación Gold Class. La práctica, sin embargo, deja mucho que desear. Su inversión en proyectos sociales es mínima en relación a los beneficios. Es engañosa, asistencialista y, en ocasiones, ha servido para repartir prebendas y sembrar la división en las comunidades indígenas. La «nacionalización» de los hidrocarburos en Bolivia revela que la «responsabilidad» de las empresas se juega en cosas tan sencillas, pero no tan frecuentes, como cumplir las obligaciones fiscales y laborales, restituir los daños ocasionados, ser transparente o desagregar las cuentas por país. Y someterse al control social. En ese terreno, no son pocos los compromisos pendientes de Repsol YPF.↓Repsol YPF enpresaren jarduerak eragin kaltegarriak izan ditu Bolivian gizarte eta ingurumen arloetan. Ehunka salaketa egin dira azkeneko hamabost urteotan. Horren aurrean, enpresak Erantzukizun Sozial Korporatiboari doakion diskurtsoari ekin dio, diskurtso hori telebistan iragarriz eta nazioarteko auditoretza-etxeek Gold Class kalifikazioarekin bedeinkatuz. Enpresaren benetako eginerak, berriz, guztiz bestelakoak izan dira. Gizarte arloko proiektuetan egin dituen inbertsioak hutsaren parekoak izan dira, batez ere egitasmook enpresaren etekinekin erkatuz gero. Inbertsio-politika hori engainagarria da, asistentzialista, eta zenbait aldiz, irabaziak banatzeko eta talde indigenak banantzeko baino ez du balio izan. Bolivian hidrokarburoak «nazionalizatzeak» erakusten duenez, enpresen «erantzukizunak» ondoko jarrera eta eginerak ditu oinarri, eginerok aski errazak baina zeharo ezohikoak izan arren: lan eta zerga alorretako eginbeharrak betetzea, eragiten diren kalteen ordainak ematea, jokabide gardena izatea edota kontuak herrialdeen arabera bereiztea. Eta, batik bat, gizartearen kontrolaren menpean egotea. Horri dagokionez, ez dira gutxi Repsol YPFk oraindik bete gabe dituen konpromisoak.
其他摘要:The activity of Repsol YPF has had a severe social and environmental impact on Bolivia. It has been the subject of hundreds of accusations over the last fifteen years. In response to the above, the company has adopted a discourse of Corporate Social Responsibility, publicized on television and given the blessing of international auditors with a Gold Class rating. However, its application leaves much to be desired. The company’s investment in social projects is minimal in relation to its profits. It is deceptive and assistentialist while, on occasions, it has been used to distribute benefits and to sow division among the indigenous communities. The “nationalization” of hydrocarbons in Bolivia reveals that the “responsibility” of companies is at stake in straightforward but less frequent matters, such as complying with fiscal and labour obligations, repairing the damages they have caused, being transparent and separating the accounts of each country. And submitting to social control. In that land, the pending commitments of Repsol YPF are numerous.