摘要：Gymnasieskolans övergång till digital undervisning våren 2020 visade på svenska skolors beredskap att ställa om till undervisningen på distans (Skolinspektionen, 2020). Processerna i förloppet avslöjade att tekniken inte bara tog plats, utan även tog över. I syfte att skapa fördjupad kunskap om förutsättningar och praktiker som underlättat omställningen, har ett data-set konstruerats utifrån gymnasielärares berättelser om sina personliga upplevelser av övergången. Sammantaget bygger analysen på 52 berättelser. Den narrativa ansatsen (Riessman, 1993; 2008) tjänar till att komma åt kvalitativa aspekter och olika dimensioner av praktiken i förändring. Teoretiskt beskriver Kemmis (2019) betydelsen av att uppmärksamma praktiker i rörelse och att nära och stödja praktiker i vardande, eftersom mänsklig utveckling, samt individens och kollektivets lärande, bygger på ständigt förändrade praktiker. Datamaterialet har analyserats tematiskt (Cohen et al., 2011; Lincoln & Guba, 1986) och belyser tre övergripande tematiska praktiker:kollaborativa,kommunikativa, ochkreativa praktikersom avgörande i utvecklingsarbetet av undervisningen på distans. Analysen ger indikationer på att om dessa tre praktiker samverkar och stöds gemensamt och likvärdigt inom lärarkår och organisation utvecklas också undervisningens kvalitet.
