摘要：Studiens syfte är att analysera lärares reflektioner kring design av skrivundervisning under tidiga skolår, med fokus på stödjande multimodal och meningsskapande interaktion. I studien genomfördes fokusgruppsamtal med lärare som undervisar i förskoleklass, lågstadium och med specialpedagogiska insatser vid fyra skolor i två svenska kommuner. Designorienterade teorier har använts för att analysera lärares berättelser om skrivlärande i relation till de förutsättningar som skapas. Designorienterade teorier fokuserar på formgivning av undervisnings- och lärandeprocesser. Med utgångspunkt i designteoretiska resonemang visar resultaten fyra resultatområden när det gäller skrivundervisning och skrivlärande: 1) lärarna menar att de använder multimodala arbetssätt, vilket de särskilt tycker stimulerar pojkars skrivande, 2) de både utgår ifrån och tror på ett kollaborativt skrivlärande som främst syns i det stödjande arbetet, där 3) lärares didaktiska flexibilitet framträder som särskilt viktig. Slutligen synliggörs 4) lärarnas implicita uppfattning om att skrivande är lättare att börja med än läsande. Mer explicit syns detta i lärarnas entusiasm över elevernas skrivande och speciellt pojkarnas. De uttrycker också att skrivandet fungerar stimulerande och upplevs lustfyllt. I studien synliggörs hur kreativt skrivande där eleverna har agentskap kan främja elevernas positiva självbild. Sammanfattningsvis kan man säga att lärarna berättar om en praktik som utgår inte bara från texten eller samtalet som de primära uttrycksformerna för lärande och meningsskapande, utan även från en social literacypraktik där olika resurser används med hög grad av flexibilitet.
