期刊名称：Futhark : International Journal of Runic Studies
电子版ISSN：1892-0950
出版年度：2012
期号：3
页码：135-149
出版社：University of Oslo & Uppsala University
摘要：I mitten av 1900-talet hade Riksantikvarieämbetet ett energiskt ombud i Norrtäljetrakten, som hette J. M. Johansson. Han var kantor i Frötuna församling, och det är till stor del hans förtjänst att det lilla runstensfragmentet från Finsta i Skederid har räddats åt eftervärlden. Johanssons skrivelser till Riksantikvarieämbetet kännetecknas av utförlighet och stor noggrannhet. Som ett exempel kan nämnas hans behandling av ett tidigare okänt fragment av runstenen U 517, som sommaren 1944 hade påträffats under golvet i Skederids kyrka. Johansson författade en så uttömmande rapport om stenen och dess inskrift (Johansson 1946) att Sven B. F. Jansson inte gjorde någon egen beskrivning, utan nöjde sig med att tillfoga: ”Inskriften är riktigt läst av kantor J. M. Johansson”. Även för Finstafragmentet skrev Johansson (1947) en utförlig rapport, men här möttes han av en del svårigheter. Märkligt nog var det inte den nu omtvistade runan Š som i första hand bekymrade honom — den läste han utan större tvekan som ett kryssformat skiljetecken omgivet av två i-runor — utan förekomsten av ett tecken liknande den äldre runradens m-runa
