摘要：Som undervisande lärare i högre utbildning har jag de senaste åren uppmärksammat en användning av begreppsparet obligatorisk närvaro. Begreppsparet används nämligen i kursplane- och studiehandledningsdokument, och uttrycks frekvent av vissa lärare. Betydelsen av uttrycket är att man som lärare vill indikera att studenter förväntas närvara fysiskt vid olika former av utbildningsinsatser. Syftet med denna debattartikel är att diskutera: (1) varför begreppsparet är problematiskt att använda (2) varför det används samt (3) hur det kan ersättas med andra formuleringar för att tydliggöra såväl universitetslärares som studenters rättigheter och skyldigheter. Inom högre utbildning är de tre undervisningsformerna föreläsningar, seminarier och laborationer vanligast. Från lärares sida uttrycks i regel föreläsningar vara frivilliga erbjudanden medan seminarier och laborationer ofta (inte alltid) ses som obligatoriska, där studenter förväntas närvara.1 Men, varför är uttrycket obligatorisk närvaro problematiskt att använda inom högre utbildning? Ett argument är att studier inom högre utbildning inte alls är förknippade med krav på närvaro som de är inom exempelvis det obligatoriska skolväsendet och gymnasieskolan. Inom det obligatoriska skolväsendet har elever skolplikt, vilket kräver närvaro. Likaså finns det krav på närvaro i gymnasieskolan för att upprätthålla studiemedel. Inom högre utbildning har studenter visserligen också rätt till studiemedel, men den är inte kopplad till någon närvaroplikt vid utbildningsinstitutionen. Denna rättighet är endast kopplad till avklarade och examinerade högskolepoäng. Med tanke på ovanstående kan kanske orsaken till användandet av uttrycket obligatorisk närvaro spåras till de universitetslärare som har en utbildnings- och yrkesbakgrund som lärare i barn- och ungdomsskolan?
