摘要：För en tid sedan mötte jag några studenter i en av universitetets korridorer och jag råkade överhöra (nåja, jag tjuvlyssnade nog litet grand om jag ska vara ärlig) en del av deras samtal. En av dem sa: ”De är ju här för oss, för att vi ska lära oss någonting.” Jag förstod att studenten med ordet ”de” avsåg lärarna på universitetet. Studenten fortsatte: ”Och om vi då inte har lärt oss någonting så har ju de misslyckats!” Uppenbarligen tyckte den studenten att det största ansvaret för hans egen kunskapsutveckling låg hos lärarna. Det var de som skulle vara professionella och lära ut saker. Vi behöver inte instämma i studentens syn på vem som har lyckats eller misslyckats om studenterna inte lär sig något under sina högskolestudier men vi kan fundera på hur vi utvecklar vår egen professionalitet som högskolelärare. Ett sätt att göra detta kan vara genom att ta del av litteratur kring högskolepedagogiska frågor. Den relativt nyutkomna antologin med titeln Högskolepedagogik. Att vara professionell som lärare i högskolan (Liber, 2009) borde väl vara utmärkt för detta syfte. Antologin har skrivits av elva universitetslärare och en bibliotekarie vid dåvarande Växjö universitet (nu Linnéuniversitetet) och den är redigerad av Martin Stigmar. Samtliga författare har också varit verksamma som undervisare på den behörighetsgivande högskolepedagogiska utbildningen på samma universitet. Det här är inte direkt en handbok för högskolelärare men det är inte heller något som den utger sig för att vara. I förordet sägs att innehållet i antologin i första hand ska vara ”problematiserande snarare än normativt” (sid. 9) och det stämmer ganska bra även om man nog kan återfinna en del normativa inslag i vissa kapitel. ”De olika kapitlen är skrivna med en relativt hög abstraktionsgrad och bevarar därmed sannolikt sin giltighet längre än om de vore kontextspecifika problemlösningsförslag.” (sid. 8). Sättet att uttrycka sig språkligt i de olika kapitlen varierar från ett relativt enkelt och ”vardagligt” språk till ett förhållandevis tungt (pedagogiskt) teoretiskt sådant. Men litet motstånd i läsningen ibland kan ju göra att vi läser med litet mer eftertänksamhet. Ungefär hälften av kapitlen avslutas också med ett antal frågor som kan hjälpa läsaren att reflektera kring det behandlade området. Dessa frågor skulle också kunna användas som underlag för pedagogiska utvecklingsdiskussioner vid till exempel institutionsgemensamma lärardagar. För de övriga kapitlen får vi som läsare själva formulera våra reflektionsfrågor.
