摘要：En målsättning för pedagogisk verksamhet bör vara att skapa en stimulerande, konstruktiv och produktiv lärandemiljö där alla deltagare känner sig delaktiga och deltar på lika villkor. Varianter av den formuleringen finns i de flesta lärosätens riktlinjer för sin verksamhet, men verkligheten är inte alltid så enkel. Det finns många exempel på hur olika strukturer, föreställningar och handlingar förhindrar lika villkor inom högre utbildning. Samtidigt finns en stark strävan att utveckla högre utbildning till att bli mer inkluderande. Detta är en strävan som bygger på ökade kunskaper, större medvetenhet och kritisk reflektion. I rapporten Könsmedveten forskarhandledning - teoretiska utgångspunkter och praktiska erfarenheter riktar Ulrike Schnaas sökarljuset mot en liten del av denna stora problematik - forskarhandledning som pedagogisk praktik, och särskilt ur ett könsperspektiv. Författaren är väl medveten om att detta bara är en del av ett stort pussel. Samtidigt är det en viktig pusselbit som är väl värd att reflektera över. Det är i samband med forskarutbildning och forskarhandledning som en stor del av den högre utbildningens kulturella mönster förvaltas och förmedlas. Det gör också detta till ett värdefullt område för att förstå och eventuellt förändra dem. Rapporten är ett resultat från projektet ”Könsmedveten forskarhandledning” som finansierades av Delegationen för jämställdhet i högskolan. Rapporten inleds med ett kapitel där författaren sätter den i ett sammanhang. En kortfattad historik ges kring jämställdhet på forskarnivå inom svensk högre utbildning. Olika centrala begrepp och utgångspunkter presenteras, vilket kan vara särskilt värdefullt för den som är ny inom fältet. Schnaas argumenterar här för sin utgångspunkt att pedagogiska processer, som forskarhandledning, är arenor där kön görs. Där skapas och reproduceras olika könsrelaterade förväntningar, normer och föreställningar. Ett könsmedvetet tillvägagångssätt i dessa processer kan aktivt bidra till lika villkor för lärande.
