摘要：Det senaste året har det förts en allt livligare diskussion om framtidens nationalekonomer. Den har tagit sig uttryck dels i form av akademiska upprop såsom the Cambridge Proposal, dels i form av enskilda artiklar som Assar Lindbecks inlägg i CESifo Forum [2001, vol 2:1] och Lennart Erixons ledare i ett tidigare nummer av denna tidskrift (Ekonomisk Debatt [2001, nr 5]).1 Ämnet var också ändamål för diskussion vid Nationalekonomiska Föreningens förhandlingar redan i april 1997. Ett huvudtema i denna debatt har varit bristen på vad Assar Lindbeck kallat för ”tvåbenthet” hos unga nationalekonomer. Med ”tvåbenthet” avses här nationalekonomer som både behärskar analytiska verktyg och har ekonomisk intuition; som är tekniskt drivna samtidigt som de är intresserade av relevanta samhällsfrågor. Problemet anses vara att de som genomgått forskarutbildningen främst utmärker sig för en mekanisk tillämpning av de analytiska verktygen.
