摘要：Sedan 1950-talet har tanken bakom beskattningen av småhus i Sverige varit att det är rimligt att beskatta avkastningen på det egna kapital som egnahemsägare har investerat i sitt hus. I samband med 1990/1991 års skattereform sades att fastighetsskatten hade utformats på ett sådant sätt att den skulle ge en beskattning av egnahem som var likvärdig med beskattningen av andra kapitaltillgångar. På grund av den starka opinionen mot fastighetsskatten har regeringen efter skattereformen emellertid sänkt fastighetsskattesatsen i omgångar, vilket resulterat i att nuvarande skattesats bara är ungefär hälften så stor som skattereformens ”likformighetsnorm” implicerar. I en artikel på DN-debatt försvarar Agell [2001] skattereformens synsätt och menar att fastighetsskatten bör återställas i enlighet med skattereformens bedömningar. Englund [2001] menar också att skattereformens nivå på skatteuttaget kan vara motiverat om utgångspunkten är att skapa skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna hyresrätt och äganderätt.
