摘要：Full sysselsättning och jämn inkomstfördelning har under efterkrigstiden varit centrala mål för den ekonomiska politiken. På nationell nivå är hög sysselsättning en resurs för att erhålla en stor nationalprodukt vilken är grunden för den materiella välfärden. Dessutom gör en stor nationalprodukt det sannolikt lättare att nå de fördelningspolitiska målen. På individnivå är tillgång till ett arbete av central betydelse för individens välfärd. Genom arbetet erhåller man i allmänhet sin försörjning. En ojämn fördelning av sysselsättning i befolkningen bidrar således till en ojämn fördelning av inkomster.
