摘要：Efter att under 1980-talet ha legat relativt stabilt runt 2–3 procent skedde under 1990-talets lågkonjunktur ett kraftigt uppsving i arbetslösheten.1 Att detta var förknippat med höga samhälleliga kostnader är ett påstående som knappast är kontroversiellt. Statens utgifter för arbetslöshetsersättning steg t ex kraftigt under 1990-talets första år2 och hög arbetslöshet är i sig ett slöseri med resurser. Enligt den brottsekonomiska teoribildning som har utvecklats under de senaste decennierna har arbetslösheten dessutom ytterligare en kostnad: ökad egendomsbrottslighet.
