摘要：I föregående artikel analyserade vi vilka välfärdsvinster för samhället som kan möjliggöras vid en avveckling av hyresregleringen, dvs som innebär att några kan få det bättre utan att någon får det sämre. Redan för trettio år sedan anvisade Lindbeck [1972] en rad olika metoder att avveckla hyresregleringen, som partiell avveckling, regionalt eller endast för nyproduktionen, indragning av mervärdena till det allmänna genom hyresskatter eller fastighetsskatter. Lindbeck förmodade att den kanske största stötestenen när det gäller att avveckla hyresregleringen är att vissa boende då de facto skulle riskera att få det sämre. Han framhöll sålunda att ”en övergång till jämviktsprisbildning genom högre hyror skulle resultera i en inkomstfördelning till fastighetsägarnas och det offentligas förmån, såvida inte avvecklingen kombineras med offentliga fördelningspolitiska åtgärder” (s 31).
