摘要：Augusti och september har varit fyllda av tal om EMU-folkomröstningen. Förutom att få mig att väga för- och nackdelar med ett eventuellt medlemskap mot varandra, har detta även fått mig att fundera kring folkomröstningar i allmänhet, särskilt med tanke på nationalekonomers forskning om politisk ekonomi. Behövs egentligen folkomröstningar? Vi har ju redan, i och med valet, delegerat makten till de folkvalda politikerna! Räcker inte det? Detta är naturligtvis en mycket komplex fråga, men svaret beror delvis på hur vi ser på politikerna. Är de våra vänner eller våra fi ender? Den klassiska normativa teorin ser politiker som välvilliga agenter som, utan att tänka på sig själva, strävar efter att maximera befolkningens välfärd. I detta fall fi nns ingen plats för folkomröstningar, politikerna vet vad som är bäst för oss och kommer att ordna allt till det bästa. Public choice-skolan däremot, betraktar politikerna som egoistiska individer som på folkets bekostnad strävar efter att maximera egennyttan. Om detta är en riktig beskrivning av världen borde all makt utövas genom folkomröstningar, eftersom politikerna, om de får styra, bara kommer att passa på att roffa åt sig så mycket som möjligt, utan annan hänsyn tagen till väljarna än att de kanhända vill bli omvalda i nästa val.
