摘要：Ekonomikommissionen (SOU 1993:16), i media döpt till Lindbeckkommissionen, tillsattes i december 1992 i en tillspetsad ekonomisk situation. I stort sett alla huvudsektorer i svensk ekonomi rasade – export, privata investeringar, privat konsumtion och offentlig konsumtion. Det hela började, i ingången till 1990-talet, som en rekyl till en överhettad ekonomi med prisbubblor på ett antal tillgångar (främst fastigheter och aktier) och en övervärderad valuta. Situationen utvecklades till en valutakris, fastighetskris, bankkris, galopperande statsskuld och den djupaste lågkonjunkturen i Sverige efter andra världskriget.1 Mönstret var i stort sett detsamma som vid den ekonomiska kris som senare, i slutet av 2000-talets första decennium, uppstod i flera andra länder i Europa.
